emiliaabjorkdahl

Har tänkt igenom mig själv lite, insett hur mycket jag har förändrats på bara några år. Ibland kan jag tycka att det är skittråkigt, saknar när man var liten och kunde göra vad som helst utan att skämmas, saknar fjortistiderna och tänker att man hade kunnat göra så mycket mer. Sedan dom tidern när man gick runt med mjukis och lekte G i stan, det var runt 2010 dom tiderna saknar jag också! Men samtidigt så har jag mognat som person, jag kan se vad jag gör för fel och jag kan förstå folks känslor på ett helt annat sätt. De misstag jag har gjort har fått mig att kunna hantera saker bättre. Tex, jag kan ta att folk tycker illa om mig och att det snackas runt mycket om en del saker som jag har gjort. Men det bara rinner av på ett sett som det inte gjorde förut, jag kunde bli mycket argare då. Grejen är den att jag alrig har varit med om att någon har sagt vad de tycker om mig bokstavligen framför mig, utan det har kunnat vara någon helt random människa som slänger ur sig något på min blogg eller blogresponse. Jag orkar inte med så mycket drama faktiskt. En kompis sa till mig i helgen att den trodde att jag var värsta gangstern som sprang runt och lekte massa, men sen att det hade visat sig vara helt tvärtom. För det mesta är jag nog rätt galen, men också rätt blyg. Blygheten är något som har kommit nu, eller man kan väl inte kalla det blyghet direkt. Jag har bara valt att hålla en del saker inom mig vilket jag kanske inte har gjort innan. Jag har nog legat rätt lågt ett tag, inte velat synas så mycket. Mest suttit hemma och inte träffat någon, jag har behövt tid för mig själv. Även om jag saknar de tiderna då jag alltid var i centrum och snackade mest så kanske jag har insett att det inte är sån jag är. Jag är inte blyg och inte för pratig, jag är något emellan det. Rätt crazy ibland och andra dagar kan jag bara vara sur och bitter haha! Men det är sån jag är och jag trivs faktiskt. Ibland kan jag känna att jag inte räcker till om jag inte står i centrum, det är svårt att förklara eftersom det är en känsla som jag har och det måste jag jobba med. Jag kommer aldrig att vara den tjejen som snackar skit bakom andras ryggar och sedan inte står för det, inte heller vara den tjejen som startar bråk. Men jag kommer alltid ställa upp för mina vänner, kanske har varit rätt dålig på att visa det. Men nu är det upp till bevis. Jag älskar min familj och de vänner jag har riktigt nära, jag vet inte riktigt vad jag kan tycka om mig själv, jag är inte perfekt men jag är den jag är och de som inte tycker om mig för det har rätt att inte göra det. Jag tvingar inte någon, men de som är mysiga och trevliga mot mig behandlar jag med full respekt. Peace!