-
Jag får panik, panik över att bara trampa på samma plats hela tiden. Paniken som ständigt ligger i magen, oron, besvikelsen, att aldrig hitta någon som kan förstå hur jag känner. Jag älskar att prata, prata om allt från himmel till jorld. Jag älskar att träffa människor, människor som gör mig glad och som jag kan lita på, jag älskar min familj, jag älskar mina vänner. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara allt som jag tänker skriva om eftersom att jag i det här läget har svårt att uttrycka mig på rätt sett eftersom att det är en känsla som jag ständigt bär på. Att den kommer fram när jag är som gladast, om jag sitter och skrattar med en kompis och det är hur härligt som helst så kan den komma fram och förstöra allt. Den kommer fram och säger till mig att sluta le, ingenting är roligt. Vad fan har hänt med mig? Jag vet faktiskt inte, det känns som att jag bryr mig för mycket om allt. Jag är vilsen, människor som man snackade med och umgicks med för två år sedan tittar jag inte ens på idag. Människor som man en gång hade roliga stunder med har glömts bort. Förut hade man alltid något att snacka om, idag har man nästan inget. Det känns som att nästan alla i den här åldern inte kan prata utan alkohol i kroppen. Att saker som var självklara för ett tag sedan, bara känns konstigt att göra nu. Saker man säger känns konstigt. Att vara sig själv känns fake. Det finns i mig hela tiden, hur rädda människor är, hur elaka en del är mot andra. Mina känslor är blandade just nu, jag vill gråta, jag är arg, glad och neutral på samma gång. Tårarna finns här men dom rinner inte. Man är så jävla svag innerst inne. Det är det som jag har byggt upp, att aldrig falla för något. Att alltid stå på mig, för när allting väl brister så blir hjärnan helt fucked up och alla tankar kommer på samma gång. Jag hatar det, hatar det som fan. Hatar att gråta, men jag ska skriva det en gång för alla. Jag älskar er, alla mina vänner. Jag älskar er som fan! Även om jag kan ändra på mig och ibland vara skittjurig och ibland vara helt hyperstörd så ni blir trötta på mig, jag gör det för att jag är så jävla trött på allt ibland. Hur alla bara kan gå omkring helt livlösa och inte göra något av sitt liv. Hur man bara kan sitta i skolan och jobba bara för att man måste. Jag är så förbannat trött, förbannat jävla trött på er människor.
Kommentarer
Trackback
